I morse vid halv tio åkte min älskling i väg med V, kompis pappa till bussen som skulle ta kompis och T till Stockholm där kompis ska tävla. Denna dagen har innehållit plugg, Ica kvantum, datorn och tv men det är först nu under kvällen jag har insett hur mycket jag saknar min T. När jag ska krypa ner i sängen om ca en timme kommer den kännas kall och tom. I morgon är jag bjuden på middag hemma hos "grannarna" så den kvällen kommer nog bli trevligare än denna. Söndag ska jag vara duktig och diska, stryka gardiner och kanske städa lite. Så jag kanske överlever helgen ändå.
Funderar på hur jag ska palla veckopendla i ett och ett halvt år nästa höst om det skulle bli aktuellt om jag längtar efter min T så här mycket efter enbart lite mer tolv timmar?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar